Ben och horn har använts i knivhandtag i hundratals år – ibland tusentals. De är traditionella naturmaterial som ofta syns i klassiska fällknivar, jaktknivar och samlarknivar. Vanligast är ben från nötboskap och horn från hjortdjur, men även exotiska varianter som mammutben, älghorn eller buffelhorn förekommer i exklusivare modeller.
Det som gör ben och horn så attraktiva är deras unika utseende och struktur – inga två bitar är exakt likadana. De kan vara släta eller grova, ljusa eller mörka, raka eller skiftande. Ofta färgas benet i olika nyanser och mönster, något som är särskilt tydligt i t.ex. Case Knives traditionella fällknivar med ”jigged bone”.
Ben och horn är också relativt hårda och hållbara material, särskilt när de är stabiliserade (impregnerade med resin). De kan poleras till en hög glans, och det ger knivar en distinkt känsla av hantverk och historia.
Samtidigt är de porösa och kan vara känsliga för vatten, temperaturväxlingar och slag – särskilt obehandlat ben som kan spricka om det torkar ut.
Dessa material används sällan i moderna taktiska eller EDC-knivar, men de är fortfarande uppskattade i klassiska och historiska modeller. Horn har ofta en något mjukare, ”fet” känsla än ben och kan vara mer motståndskraftigt mot sprickor, medan ben är hårdare men något sprödare. Oavsett vilket, ger båda materialen ett rustikt, naturligt och ofta exklusivt uttryck.
